Interglot - "verzaken" translated from Dutch to Swedish

Summary

Dutch to Swedish: more detail...

verzaken:
- inte vilja kännas vid; förneka; bestrida; desavuera; frånsäga sig ansvaret för; negligera
Wiktionary:
- verzaken → försaka, överge, avsvärja, vända sig ifrån, bryta med, tycka illa om, förakta, missakta, försumma, vårdslösa, utelämna

Dutch

Detailed Translations for verzaken from Dutch to Swedish

verzaken (verloochenen; loochenen; logenstraffen)
inte vilja kännas vid; förneka; bestrida; desavuera; frånsäga sig ansvaret för
- inte vilja kännas vid verbe (inte vilja kännas vid, inte ville kännas vid, inte velat kännas vid)
- förneka verbe (förnekar, förnekade, förnekat)
- bestrida verbe (bestrider, bestred, bestridit)
- desavuera verbe (desavuerar, desavuerade, desavuerat)
- frånsäga sig ansvaret för verbe (frånsäger sig ansvaret för, frånsade sig ansvaret för, frånsagt sig ansvaret för)
verzaken (verzuimen)
negligera
- negligera verbe (negligerar, negligerade, negligerat)

1. ik, 2. je/jij, 3. hij/zij/het, 4. we. 5. jullie, 6. zij/ze

Verb	Related Translations	Other Translations
bestrida	logenstraffen; loochenen; verloochenen; verzaken	aanvechten; bekampen; bestrijden; betwisten; bevechten
desavuera	logenstraffen; loochenen; verloochenen; verzaken
frånsäga sig ansvaret för	logenstraffen; loochenen; verloochenen; verzaken
förneka	logenstraffen; loochenen; verloochenen; verzaken	afkeuren; afstemmen; afwijzen; afzweren; loochenen; onteigenen; ontkennen; verwerpen
inte vilja kännas vid	logenstraffen; loochenen; verloochenen; verzaken
negligera	verzaken; verzuimen	nalaten; veronachtzamen

Cross Translation:

From	To	Via
• verzaken	→ försaka; överge	↔ forsake — to abandon
• verzaken	→ avsvärja; vända sig ifrån; bryta med	↔ abjurer — (religion) abandonner, par un acte solennel, une religion ou une doctrine.
• verzaken	→ tycka illa om; förakta; missakta	↔ dédaigner — considérer avec dédain.
• verzaken	→ försumma; vårdslösa	↔ négliger — Ne pas prendre soin d’une chose dont on devoir s’occuper.
• verzaken	→ utelämna	↔ omettre — manquer, soit volontairement, soit involontairement, à faire ou à dire ce qu’on pouvait, ce qu’on devait faire ou dire.