Summary
Swedish to Dutch:   more detail...
  1. förvåna:
  2. Wiktionary:


Swedish

Detailed Translations for förvåna from Swedish to Dutch

förvåna:

förvåna verbe (förvånar, förvånade, förvånat)

  1. förvåna (förbluffa; överraska)
    verbazen; verwonderen; verbijsteren; bevreemden
    • verbazen verbe (verbaas, verbaast, verbaasde, verbaasden, verbaasd)
    • verwonderen verbe (verwonder, verwondert, verwonderde, verwonderden, verwonderd)
    • verbijsteren verbe (verbijster, verbijstert, verbijsterde, verbijsterden, verbijsterd)
    • bevreemden verbe (bevreemd, bevreemdt, bevreemdde, bevreemdden, bevreemd)

Conjugations for förvåna:

presens
  1. förvånar
  2. förvånar
  3. förvånar
  4. förvånar
  5. förvånar
  6. förvånar
imperfekt
  1. förvånade
  2. förvånade
  3. förvånade
  4. förvånade
  5. förvånade
  6. förvånade
framtid 1
  1. kommer att förvåna
  2. kommer att förvåna
  3. kommer att förvåna
  4. kommer att förvåna
  5. kommer att förvåna
  6. kommer att förvåna
framtid 2
  1. skall förvåna
  2. skall förvåna
  3. skall förvåna
  4. skall förvåna
  5. skall förvåna
  6. skall förvåna
conditional
  1. skulle förvåna
  2. skulle förvåna
  3. skulle förvåna
  4. skulle förvåna
  5. skulle förvåna
  6. skulle förvåna
perfekt particip
  1. har förvånat
  2. har förvånat
  3. har förvånat
  4. har förvånat
  5. har förvånat
  6. har förvånat
imperfekt particip
  1. hade förvånat
  2. hade förvånat
  3. hade förvånat
  4. hade förvånat
  5. hade förvånat
  6. hade förvånat
blandad
  1. förvåna!
  2. förvåna!
  3. förvånad
  4. förvånande
1. jag, 2. du/ni, 3. han/hon/den/det, 4. vi, 5. ni, 6. de

Translation Matrix for förvåna:

VerbRelated TranslationsOther Translations
bevreemden förbluffa; förvåna; överraska
verbazen förbluffa; förvåna; överraska
verbijsteren förbluffa; förvåna; överraska
verwonderen förbluffa; förvåna; överraska fråga; undra

Synonyms for "förvåna":

  • verrumpla; verraska

Wiktionary Translations for förvåna:


Cross Translation:
FromToVia
förvåna bevreemden; verbazen; verwonderen étonner — (term, sens étymologique concret) ébranler à la manière du tonnerre.